Medvetet är jag inte kär längre. Men omedvetet….. måste jag vara det. Du stör mig i min sömn. Sen vaknar jag upp och inser att det bara var mitt huvud som spelade mig ett spratt. Du är kvar där du varit sedan då jag kom tillbaka. Borta, otillgänglig från min värld. Jag bara måste gå vidare. Jag bara måste sluta drömma dumma och patetiska drömmar om oss. Någon dag kanske jag vågar förlora mig i någon annan.
But in another life I would be your girl
We keep all our promises be us against the world
In another life I would make you stay
So I don’t have to say you were the one that got away
När jag, Julia och Julia gick på mellanstadiet brukade vi gå in på IKEA och peka ut de möblerna vi skulle ha när vi gick i gymnasiet och flyttade hemifrån tillsammans. Nu blev det inte så. Istället flyttade jag själv och den personen som jag mest skulle kunna kalla för inneboende är Emma, inte alls någon av Juliorna. Det är inte ofta jag reflekterar över hur lycklig jag är. Men det har jag verkligen gjort i helgen. Det är underbart att krypa ner bredvid sin älskling efter en tung dag, det är det verkligen…. Men det är ännu mer fantastiskt att komma hem efter en tärande dag och ha en sann vän som bara väntar på att få överanalysera och diskutera allting med en…
Jag har svårt att tro att det finns någonting bättre än att bo med en tjejkompis!! ♥
The way he touched my fragile skin . . . .
Denna hösten ska jag rädda mig själv innan någon annan behöver agera hjälte.
”Jag skulle ofta vilja slita upp mitt bröst, krossa min panna mot en vägg, för att man så litet kan betyda för varann! Ack, kärlek, glädje, hjärtevärme och sällhet kan jag ej skänka någon, såframt jag ej äger dem själv, och med ett helt hjärta fullt av salighet kan jag ej lyckliggöra en annan, om denne står kall och likgiltig framför mig.”
Utdrag ur klassikern ”Den unge Werthers lidanden”. Det är den boken, 2 böcker till och en massa kläder som jag packar ned i väskan nu, klockan 03.33
Nu är klockan 05.20. Fan. Skriver imorgon. Puss
Vilken natt. Jag blir körd i en kundvagn som krockar i trottoarkanten och jag ramlar och slår i. Är skitsur och ledsen och trött och får skjuts hem av några. Telefonterroriserar alla jag känner, sen lipar jag så att min näsa blir helt igentäppt och jag knappt kan andas. Jag lägger mig och är arg på hela världen och hatar mig själv för alla chanser jag sumpat här i livet. Med den värsta huvudvärken jag varit med om somnar jag in runt 06.00. Jag var inte snygg när jag vaknade. Med betoning på INTE. Ikväll kräftskiva. Imorgon och en vecka framåt Rhodos. Sen börjar skolan♥ Ser framemot det!!!
Vissa saker har förbättrats för mig sedan början av den här veckan. Till exempel har mamma lyckats få ihop bokhyllan, eller iallafall delar av den, framstegframsteg. Jag har blivit lite mindre sjuk=nästan frisk…. och jag har ”vilat” upp mig… mer än vad som kanske är nyttigt, men iallafall. Man kan säga som så att regnet passar mitt humör som hand i handske idag. Men det ska förändras… ikväll e jag taggad på fest!!
”Jag skakar av all denna meningslöshet, jag förstår bara det som är vårt”. Det som var vårt.
Det var längesedan jag hade ett ”flow” nu. Ni vet. Då när man gör allting man borde göra och det dessutom går effektivt och resultatet blir jättebra. Det jag borde göra för tillfället är att skriva. Att våga skriva mer än bara några dikter då och då. Jag har bara ingen motivation,,,, vart ska jag hämta den? Jag har öppnat ett dokument som jag skriver i ibland men efteråt att jag har skrivit några meningar vill jag bara radera allt. Fan. Dags att ta itu med detta problem.
Och jo förresten, jag har ett problem till….. mitt nya draperi luktar fotsvett :(
Jag och en kompis satt och diskuterade kring kärlek igår. Vad vi kom fram till är att de allra flesta människorna som vi vet är i ett förhållande bara har ”nöjt sig” med deras partners. Med det menar vi att dem är tillsammans med sin partner för att det är tryggt. Inte alls för att dem är superkära eller vill gifta sig eller kan se en framtid med varandra.
Givetvis vet jag många par som är galna i varandra också. Par som har haft det struligt i över ett års tid innan de har fått varandra på riktigt, par som blev blixtförälskade på direkten och nu inte kan få nog av varandra. Men det är inte många.
Nej, de flesta tjejer jag vet har pojkvän verkar ha det för att slippa känna sig ensamma. Och jag, en tjej som nyss flyttat hemifrån och älskar kärlekshistorier kärleksfilmer kärlekssagor, ja allt som har med kärlek att göra, jag saknar någon. Fast när jag väl ringer den där sköna killen kittlas det inte i magen. När jag umgås med han med de brunaste ögonen önskar jag att jag var på en annan plats. När jag väl har den där efterlängtade killen i min säng var han visst jävligt omogen. Men dem hade dugit till att få mig att känna mig mindre ensam och bekräftad. Eller hur?
Men jag är så jävla trött på att leta efter någon att bota ensamheten, ja menar varför känner man sig ens ensam när man har tusen vänner och en helvetes bra familj? Ja jag är trött på att leta, trött på att försöka känna något. Jag tänker inte nöja mig. Inte förrän jag hittar någon perfekt. Jag tänker inte nöja mig. Då är jag hellre ensam. Och alla som bara nöjde sig kan känna sig jävligt bittra över allt de dem missade under tiden.
